Härom dagen hamnade jag i en diskussion med en UNFaren då vi pratade om varför folk är medlem i UNF och vad medlemskapet betyder för just dom. Att vara medlem i UNF är långt ifrån enkelt för många medlemmar. Vi har många medlemmar som kanske blir utstötta i sin umgängeskrets för att dom är nykterister, men det kan lika gärna vara tvärt om, att en människa som väljer att dricka alkohol blir utstött i en grupp människor som valt att ta avstånd från alkoholen.
Vi har också medlemmar som kanske lever med en eller två föräldrar som är i risk eller missbruk. för dessa medlemmar är det kanske inte heller så enkelt alla gånger att gå till UNFlokalen och lyssna på folk som sitter och säger att alla som dricker är dumma i huvudet, för även om ens föräldrar dricker för mycket så är det fortfarande ens föräldrar, och att då sitta och lyssna på folk som indirekt kallar ens förälder/föräldrar dumma i huvudet kan vara väldigt påfrestande.
UNF har också en del medlemmar som själva varit i ett miss/riskbruk tidigare, För dessa medlemmar kan det vara ännu jobbigare att sitta och höra hur dumma alla är som dricker.
Om jag tittar till mitt eget medlemskap så uppstår det sällan som ett "problem" eller skapar en konflikt. Men visst händer det att jag blir "utstött" av mina kompisar som väljer att dricka alkohol. Att vara nykterist i dagens samhälle ses ofta som att man hatar allt som har med alkohol och göra och det är just det som är vårt problem. Vi nykterister ses ofta som tråkiga människor som skriver arga insändare och häller ut ölburkar på stan.
Linda Engström sa vid en TV intervju i sommars att hon var trött på vara nykterist. Att man alltid ska behöva förklara sig, att alltid bli ifrågasatt av samhället.
Jag tror att det är viktigt att vi inte tar allas medlemskap för givet.
