Älskade Nestor

De finns få saker som är så jobbigt som när någon man tycker om försvinner från en. Fick just ett telefonsamtal från mamma och hon berättade att Nestor hade sprungit in i ett träd och brutit nacken. Nestor va den valp som för ett år sen vi längre funderade på att köpa men när vi då redan hade tre hundar hemma blev det lite för mycket. Han flyttade istället hem till ett par på Mariehem och jag är oroligt glad att han fick hamna hos så fina människor. Synd bara att han bara fick leva i ett år.   

Hur ska vi nu våga ha våra hundar lösa i skogen?!

Nu ska jag försöka rycka upp mig för att få något gjort idag!

Till Linnea

De var hösten 2009 som jag första gången träffade dig. Jag var på mitt första UNF läger. Jag var helt ny i UNF och jag kände mig obekväm med att träffa nya människor.Jag kände nästan ingen. Där på golvet satt en underbart vacker och flicka och du fångade direkt min uppmärksamhet med din utstålning och från den stunden har du varit en av mina närmaste vänner. Trots att jag bodde i Umeå och du i Skellefteå. 

Strax därefter förändras den Linnea jag lärde känna, du gick in i ett svart mörker. Jag visste inte vad jag skulle göra för att fådig att komma tillbaka. Mörkret runt dig var så stort och ogenomträngligt. Du började spendera mer och mer tid hemma hos mig i Umeå och under en period var du hos mig varannan helg. Dubrukade sitta hemma i mitt kök med en kopp te och bara stirra ut genom fönstret  Jag lät dig vara, visste att det det du behövde. Vi pratade sällan om hur du mådde utan vi satt mest tysta bredvid varandra. Ibland tvingade jag med dig ut till stallet för att klappa på hästarna, ibland lät jag dig stanna hemma. Men vi sa sällan något till varandra. 

Idag ser jag att den Linnea jag lärde känna för tre år sen sakta komma tillbaka. Ditt mörker är inte lika mörkt  och du utstrålar ännu en gång den glädje och livslust som fanns där förut. 

Idag är den Linnea jag lärde känna tillbaka, Den Linnea som kan tala för sig, Den Linnea som  bryr sig om folk i sin närhet, Den Linnea som ser framåt,  Den Linnea som jag älskar. 

4 minuter

Sitter på bussen påväg till underbara Linnea efter att ha haft ett fantastiskt bra möte med fem tjejer i Skellefteå. Jag träffade dessa tjejer första gången i september när jag var här och värvade.  Dessa fem tjejer startade då en UNF förening som heter 4 minuter. Idag träffade jag dom för att prata om vad dom vill göra, lite mer vad UNF är samt peppa dom att åka på saker!

Jag åkte dit med inställningen att jag skulle peppa dom, men istället blev det tvärt om, jag har sällan träffat så engagerade ungdomar. Dom utstrålande en sån glädje och engagemang och de smittade verkligen av sig!

Det är stunder dom dessa som jag inser hur viktigt mitt jobb som ordförande är, Jag får vara deras förebild från dag ett, Jag får lära dom allt dom behöver veta och inte veta, men viktigast av allt, jag får inspirera. 

Kanske kommer någon av dessa tjejer ta över min roll dom ordförande. Tillsammans med mig och resten av UNF kommer dessa tjejer bidra till ett nyktrare och bättre samhälle! 

Så när UNF känns tungt och tråkigt så kommer jag i framtiden tänka på dess underbara människor och förhoppningsvis känns allt bättre då!

Tack för att jag får vara en del av denna underbara organisation! 

Vuxit upp och blivit stor!

I September 2009 blev jag medlem i UNF och i december samma år startade jag tillsammans med några kompisar upp UNF Rumpnissarna som är en lokalförening i Umeå. Vårt första arrangemang var en nyårsfest som de kom nästan 30 personer på. Jag satt som Ordförande 2009-2011. Vi hade mycket filmkvällar och pysselkvällar och de kom fler och fler medlemmar till föreningen. 

Vid årsmötet 2011 klev jag av styrelsen och lämna över föreningen till nya engagerade medlemmar. 

Idag sitter jag som sammankallande i valberedningen till Rumpnissarna och jag blir väldigt stolt då dom idag har nästan 80 medlemmar och att dom fortfarande har regelbunden verksamhet. 

Och det är det här som är det underbara med UNF. Medlemmar kommer och går men traditionen och kulturen lever kvar i föreningen. Det är viktigt att man aldrig glömmer att utan lokalföreningar är UNF ingenting.

 De är föreningarna som  skapar verksamhet där vi tillsammans kan ge ungdomar en aktiv och kreativ fritid. De är föreningarna som skapar en trygghet och ett stöd för dom som har det jobbigt hemma. Det är föreningarna som påverkar alkoholnormen då dom som grupp väljer en nykter fritid. De är föreningarna som är UNF. För utan föreningar finns ingen regelbunden verksamhet, och utan regelbunden verksamhet kan vi inte få aktiva medlemmar. Och utan aktiva medlemmar så får vi ingen verksamhet. 

Jag är därför otroligt stolt över att fått vara med på den resa som UNF Rumpnissarna gjort sen 2009. Idag är det Västerbottens mest aktiva förening och är till antalet av dom största. 

Glöm aldrig bort era föreningar!