De finns få saker som är så jobbigt som när någon man tycker om försvinner från en. Fick just ett telefonsamtal från mamma och hon berättade att Nestor hade sprungit in i ett träd och brutit nacken. Nestor va den valp som för ett år sen vi längre funderade på att köpa men när vi då redan hade tre hundar hemma blev det lite för mycket. Han flyttade istället hem till ett par på Mariehem och jag är oroligt glad att han fick hamna hos så fina människor. Synd bara att han bara fick leva i ett år.
Hur ska vi nu våga ha våra hundar lösa i skogen?!
Nu ska jag försöka rycka upp mig för att få något gjort idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar